Söka verklighet

Minnen glittrar, som vattenfall i guldsol.
Vi var blodiga barn på hala stenar.
Hetsåt mangos och slukade varandra, varma.
Vi kunde lika gärna; dö.
I tigertät bambuskog.

Men.
Såren blev ärr.
Till slut en souvenir.

paroxysm

I eufori och förtvivlan.
I mage, korsrygg, hals och käkar.
Med evinnerlig kramp.
Äter du mitt huvud.
Och jag lever.

För livet känns.
Om det levs.
Och lyckliga jag.
Som kan hyperventilera och gråta.
Både i lycka och i sorg.

Vill leva så stort

Åh du ljuva förtvivlan. Du är tillbaka!
Skruva min hjärna; åh! till zombieliknande nivå.
Och så stiger musiken, stråkarna. Jag vill leva så stort!

Ja nu är jag tillbaka i Bangkok. I dimman som jag minns den. Som jag vandrade ändlösa gator, tunnelseende. Dessa fuktiga nätter av insomnia i ett dorm på Khao San Road. Där ekar stråkarna i huvudet på repeat. Vackra nätter är segt klister i mitt huvud.

Ja jag har tappat förståndet.
Åter igen.