Kärlek

juni 7, 2008

Tårar glittrade i pappas lyckliga ögon.
Den lustiga prästen delade dem sin visdom.

Och himlen var blå, molnen så vita och gräset bländande grönt.

Mörkröda lockar ramade in hennes barnsliga leende.
Jag tycker om henne ännu starkare.

Och värmen låg som ett täcke över den värmländska gården.

Tack! Säger tillit och tro och vänskap och kärlek.

Så kom den ack så lätta sommarskymningen.
Över hästhagar längst med grusvägar.

Kärleken funnes obesvarad.
Och prästen låg raklång i lobbyn.

Lämna ett svar