Led mig in i natten

Ännu en resa över bron, över sundet.
Ett tåg fyllt av trasiga familjer på väg över för en shoppingresa i Köpenhamn eller Kastrup och charter mot Playa del Inglés. Solbränd och sangriaberusad på Grisfest eller regnvåt med en Rød Pølse i ena handen och en Tuborg i den andra.
Mitt emot mig: en dotter med sin mor. Dottern är högst 13 år, hon har magkatarr, de skall till Kastrup och vidare. Mamman säger att att hon skall beställa naturläkemedel mot magkatarr åt både sig själv och dottern. ”Det är som du säger mamma, en orolig själ är en levande själ.” Dottern vänder sig till sin mamma och ler stolt.

Mitt huvud dunkar hänsynslöst mot väggen jag lutar det mot. Och Öresundsbrons pelare flyger förbi fönstret. Upplösning. Njutningen i Rød Pølse och Sangria är långt borta när havet har lyckats tränga in i sundets mörka tunnel.

Jag tycker inte synd om människorna med paniken, jag sträcker ut armarna och välkomnar de gigantiska vågornas enorma brus. För kraftfullt. Vill jag ledas bort igen.