Hitta bort

Hennes handkräm. Doften av rosor. Tillbaka till Burma och en dusch bakom en sliten trädörr, vilse i Rangoon. Tillbaka till de sömnlösa januarinätterna i sydostasien. Midnight Choir i en nattbuss över mörka berg, en bädd av rissäckar och fantasier om sommar i Sverige, om en volvo, en skogsjö, uppstoppade tigrar. Och du. När jag återvände fanns du inte kvar och jag undrade om allt bara varit en dröm.

Åh jag. Jag finner lycka men flyr och överger i intensiv dumdristighet.
Euforin har sövts. Åh jag vet inte vad det beror på. Kanske är det höstmörkret som har sänkts sig över mig, bristen på frihet eller kampen mellan krav och kravlöshet som splittrar mig i två och lämnar blott trasor av vad jag borde vara.

Jag vill hitta. Bort.

Inte stå på mina ben

Jag minns hur du smakade, har tagit av mig barfota för att skorna läckte, har flytt från ännu en gård, för att slippa illa fäkta. Jag minns hur du knullade mig och vad du fick mig att tro. Jag var en lätt vind, vad kan man säga.

Visst klarar jag mig bäst i det vilda ängsgräset mellan gårdarna. Med kjolen i trasor. Och jag, jag kan inte stå på mina ben. För jag skakar åter. Och jag har slutat förvänta mig någonting, bara önskas tas. igen.

Att han tar mig som du.